Imorse när jag var ute på min traditionella morgonpromenad fick jag en flashback och mindes hur det kändes de första gångerna jag gick på de här gatorna. Det kändes så overkligt och som att jag var med i en film. Där gick jag på den höga trottoaren med röda kanter. Till höger om mig fanns en grön gräsmatta och stora träd med perfekt mellanrum. Till vänster om mig fanns stora, fina amerikanska villor. Solen sken som aldrig förr och helt plötsligt satte några vattenspridare igång framför mig. Mexikanska trädgårdsarbetare var ute och arbetade i trädgårdarna medan några nannys var ute och gick med barnvagnar. Nu, konstigt nog, är det här vardag och inget jag längre upplever speciellt! Men ibland måste man som sagt tänka till och påminna sig själv om hur bra man har det!

/Matilda