Jag förstår att Karin inte kunde hitta några tillräckligt bra ord för att beskriva hur hon känner just nu. Inte ens jag kan ju hitta de rätta orden för att beskriva hur glad jag är för Karins skull. Alla som har varit ifrån sin familj lika länge som vi har, förstår säkert känslan ändå. Jag har fortfarande lite svårt att sätta mig in i Karins situation just nu. Det enda jag kan tänka är att det måste kännas så oerhört konstigt och overkligt. Men i juni är det min tur, då kommer min familj från Finspång hit för att stanna i en hel månad. Jag längtar så oerhört mycket. Just nu ska det bara bli kul att få träffa Karins familj. För även fast Marika och jag tycker att vi känner Karin jätteväl och att hon är en av de största och viktigaste delarna i våra liv, så har vi ju faktiskt aldrig träffat hennes familj. Och eftersom det är en så stor del i Karins liv, så är det verkligen på tiden att vi får träffa dom nu! :)
Kram Matilda.